När huldran träffade kungen

Den nakna sanningen om invigningen av nya Garpenberg

Det här var 1976. Innan det nya Garp skulle invigas, kom en kommitté på inspektion. Säpo granskade säkerheten. Renoveringsansvarige amanuensen Beskow besiktigade upprustningen av den gamla herrgården. I trappan upp till andra våningen stelnade han till inför anblicken av den oblyga målningen av en skogis vid brasan med bössan inom räckhåll och beundrande den huldra, som endast iklädd sitt långa hår och omvärvd av brasröken strävar mot högre höjder, inspirerande den blivande jägmästaren till stordåd bland buskar och annan vegetation.

”Den där pornografiska hemskheten måste avlägsnas innan kung och drottning anländer!” löd domen.

Tavlan, signerad av B. O. Haglund 1946 hänger på Skogis än idag – fast nu ligger ju Skogis i Umeå.

Så skedde. Kungligeterna kom och började med att bese herrgården. De visste tills vidare inte vad de klarat sig undan (eller gått miste om). Silviahallen invigdes med pompa och ståt. Ek och Ornäsbjörk planterades med majestätisk assistans. Det rundvandrades och presenterades. Lärda forskare förklarade invecklade sammanhangom rotsnurr och andra tokigheter.

Så blev det dags for lunch. En stor hangar får uppställning av fordon och annat skrymmande gods bortom verkstaden hade apterats till matsal. Plats hade beretts för flera hundra gäster med kung och drottning i högsätet.

Där, på väggen bakom och över huvudet på hedersgastema hade eleverna placerat det vederstyggliga och av moralens väktare censurerade konstverket! Enstaka fniss hördes. Majestäterna lät sig inte bekomma, kanske såg de inte eller så kunde de behärska sig. På varje bild i följande dags reportage i såväl lokal- som rikspress vakade naken huldra över kungaparet.

Senare hade vi besök av en grupp från Chalmers. Deras professor hade varit med om renoveringen av Drottningholm, och därvid umgåtts med kungen. Vid åsynen av den till sin ursprungsplats återbördade huldran sa han. ”Om jag känner kungens smak rätt, torde han ha uppskattat motivet!”

Tavlan finns fortfarande på Skogis trettio år senare. Den följde med i flytten till Umeå och hänger idag på kårhuset, på den kortsida av samlingssalen som inte upptas av den öppna spisen. Historien om kungabesöket har blivit en av många skogislegender, och den berättas i minst ytterligare en, något förvrängd, upplaga.

Författat av jägmästare Åke Bengtsson, kurs 48/52